onsdagen den 20:e juni 2012

Filmen i huvudet

Den här serien handlar om hur filmen i huvudet hamnat där och hur det kan förklaras men också hur det inte kan förklaras.

Alla kommentarer och frågor är som vanligt välkomna, även per mail till filmenihuvudet@indexkompaniet.se
Texterna skickas också ut som notecards i Apmels öppna grupp IB Bok Kafe och kan även diskuteras där, liksom på onlinediskussionsforumet Cognito.se (sök inlägg av Lelle) och på Filosofiforum.com där jag skriver under eget namn.



VAR SITTER TOLKEN?

Jag är en hårdnackad materialist och som sådan har jag hittills alltid sloganmässigt sagt att liv ”bara är kemi” och att ett medvetet jag med en egen agenda (ett subjekt) bara är en ”computation” (något en finurligt programmerad dator skulle kunna ha).

Den vanliga svenska översättningen av ”computation” är visserligen det fantasilösa ordet beräkning, men den engelska synonymen ”figuring” har också betydelsen ”att tänka”. Att tillverka en maskin som kunde tänka är bara, har jag tänkt, en fråga om tid och bättre programmering, kanske med hjälp av evolutionslika algoritmer i en självnavigerande robot.

Men det här sättet att tänka, som jag delar med många, som döljer det som man tror bara är detaljer i en eller flera ”svarta lådor” som kan öppnas vad det lider, riskerar att visa sig vara en rad av kinesiska askar där man aldrig blottlägger det som man egentligen behöver förklara.

Rent bokstavligt är allt tal om ändamålsenlighet (att agera utifrån ett mål) logiskt osammanhängande för en materialist. Det materiella tillståndet i en framtid kan inte sätta gränser för materiella processer i nuet. En materiell modell av en möjlig framtid kan visserligen göra det, men vad bestämmer att modellen är en karta för framtiden?

En modell är en abstraktion. Den bygger lika lite som dagens virtuella datorvärldar upp en verklighet som är lika detaljrik som det den vill vara en modell av. Det gäller inte bara algoritmer i datorer utan även de beskrivningar vi använder oss av till vardags, vårt språk.

Om man tror att språket inte kräver en tolk har man förväxlat kartan med verkligheten. Det som bestämmer hur modeller ska tolkas vare sig de är mjukvara till datorer eller medfödd grammatik och inlärt språk finns inte inuti askarna med alltmer detaljerade modeller, utan måste komma utifrån.

Efter att Alan Turing och Alonzo Church för ett halvt århundrade sedan visat att vilken godtycklig fysisk process som helst kan tolkas som en ”computation” - och därför likställas med informationshantering - har en del kosmologiskt och filosofiskt intresserade vetenskapsmän hamnat i en modern variant av den filosofiska panpsychismen där den amerikanske fysikern Seth Lloyd kanske uttryckt det klarast med ”here is where life shows up. Because the universe is already computing from the very beginning when it starts..”

Men för att fysiska processer ska vara informationshantering måste de handla om någonting annars är de bara omedvetna händelser.

TOLKAREN går inte att hitta längst ut i universums början heller.

Inga kommentarer: