Filmen i huvudet

Nu har vi kommit fram till sådant i den här serien som enligt naiv naturvetenskaplig världsbild inte finns. Tur, som här får exemplifiera detta, går egentligen bra att förklara i en många världar-tolkning av kvantfysiken, men det är en helt annan historia :)

Alla kommentarer och frågor är som vanligt välkomna, även per mail till filmenihuvudet@indexkompaniet.se
Texterna skickas också ut som notecards i Apmels öppna grupp IB Bok Kafe och kan även diskuteras där, liksom på onlinediskussionsforumet Cognito.se (sök inlägg av Lelle) och på Filosofiforum.com där jag skriver under eget namn.

OM ATT HA TUR

När jag gick i skolan och ännu inte flyttat hemifrån brukade jag gräla med mina föräldrar så fort de började prata om att någon i bekantskapskretsen var född med tur. Tur var inte en egenskap man kunde ärva, sa jag, eftersom om man har haft tur eller inte bara kan konstateras i efterhand. Det finns ingen gen för tur.

I strikt bemärkelse existerar inte tur, utan bara en serie händelseförlopp som kan vara mer eller mindre lyckosamma för en individ. Å andra sidan kan vi med en serie beteenden sätta oss i situationer förbättrar eller försämrar oddsen att vi lyckas. En del verkar ha mer otur än andra när de tänker.

Jag lyckades aldrig kommunicera dessa tankar till mina föräldrar. Många, många år och många tankar senare skrev jag så här om kommunikationsteori:

”Kapaciteten hos kanalen har emellertid inget med det enskilda budskapet att göra utan är en egenskap beroende på vilka budskap som kunde ha skickats. Det övervägande antalet budskap, givet de tecken som får användas i ett överenskommet språk mellan sändare och mottagare, har en teckenfrekvens som är nästan likformig. Sedan Shannon hade formulerat sin informationsteori på 50-talet har många velat tolka information som beroende på okunskapen hos mottagaren om vilket meddelande som skall komma. Men sannolikhetsfördelningen är inte mottagarens utan beskriver kunskapen hos ingenjören som sätter upp kommunikationsapparaturen om vilka meddelanden som ska kunna skickas. Han kan ju inte gärna veta vilka meddelanden som faktiskt kommer att sändas via den. ”
(Draget från oändligheten, 2001 Indexkompaniet)

Ingenjören bakom våra kanaler för handlingar, vare sig de är av tankar, tal eller kroppsrörelser, är ytterst evolutionen. Men evolutionen har inte heller någon hum om vad våra beteenden kommer att handla om.

Vilka beteendesekvenser som i det långa loppet är evolutionärt stabila (så länge de inte blir utkonkurrerade) i en mer eller mindre snäv variation av omgivningar (ekologiska nischer) är inte en information som finns inbyggd i evolutionen.

Evolutionen handlar, i likhet med nästan alla händelseförlopp, inte om någonting. Den bara är i sig. Det som händer händer, det visar sig i efterhand.

De sekvenser av kemiska förlopp som förs vidare från en självgenererande kapsel till flera andra och som är evolutionens första stabila produkter kan däremot sägas vara de första stegen i en normativ hierarki av förväntningar, en växande förmåga att tolka det som händer FÖR sig.

All sådan förväntan handlar om det som inte finns , om att ha tur.