Vad gör karln när han tagit semester utan uppkoppling? Jo, han läser en nyutkommen bok om den kulturella betydelsen av virtuella världar i allmänhet och Second Life i synnerhet.
Geraci försöker i Apocalyptic AI visa att virtuella världar är det sista religiösa utrymmet sedan vetenskapen effektivt plockat bort alla andra ställen där andar kan bo.
Speciellt Second Life utmålas som ett ställe där användarna snabbt kan skapa sig ett eget paradis om inte på jorden så åtminstone i den virtuella världen.
Självaste Phillip Rosedale lär ha sagt "you can get everything you want on the first day. What´s interesting is what you do the next".
Är det strävan efter att leva i en annan och bättre värld som är gemensam för secondlajvare? Kan onlinetillvaron göra oss till bättre människor som vill skapa en bättre värld? Castronova, författaren till Exodus to the Virtual Worlds: How Online Fun is Changing Reality, tror att när människor upptäcker hur underbar den virtuella världen är så kommer de att kräva av sina regeringar att de ska sluta sätta ekonomiska mål och istället sträva efter att skapa ett lyckligt samhälle.
Geraci menar att man kan dela in secondlajvare i de som använder SL som en förlängning av RL (augmentationists) och de som anser sig "födda på nytt" som en annan personlighet i SL (immersionists).
Husse har själv gått från att som bokförläggare testa om SL kunde vara ett sätt att göra förlaget mer känt genom dess företrädare i SL till att ha skapat sig flera personligheter som på många sätt bara existerar i den virtuella världen och likt litterära figurer fått något av ett eget liv.
För att återknyta till det religiösa temat är nog ett virtuellt liv det närmaste ett evigt liv vi kan få. Medan vi idag har animation overrides som på ett mycket grovt sätt låter oss ge avatarerna en egen personlighet som ligger på Linden Labs servrar så kanske vi i förlängningen kan flytta över allt mer av personligheten från våra biologiska servrar (våra hjärnor) dit.
5 kommentarer:
Mycket välkommen tillbaka!
Tack för intressanta texter under din frånvaro. Min tid har tyvärr inte räckt till att gå vidare till HÄR men i en annan dimension läser jag dem!
Där kommer jag också att föra livliga diskussioner med dig om dina påståenden.
: ))
Var befinner sig alla de övergivna avorna i Second Life - är en tanke jag funderat på.
Känner de sig övergivna?
Funderar de som skapade dem någonsin på att de övergav dem?
Och hur mår de båda - alla?
/Tina
PS: Jag har några i andra världar som är övergivna - borde jag ha dåligt samvete för dem?
Tack kandi, jag ser fram emot de diskussionerna:))
Och Tina.. jag tror inte du behöver ha dåligt samvete.. men jag läste just att det som filmen inception antyder, att man kan gå in i styra andras drömmar, inte ligger långt från vad som är möjligt redan idag. Det vore väl den ultmimata virtuella världen??!!
Tänk att möta sin egen ava i drömmen.. snacka om en plats för livliga diskussioner!
Du skriver alltid så intressanta och tankeväckande saker och med mycket humor. Själv hamnade jag i Second Life pga ett café som jag läste om på internet. Ett café som jag tror kan vara "Anna-Bella's" och som jag inte har besökt in-world. Så mycket annat kom emellan.
Idén med en virtuell värld utan nationsgränser tilltalade mig.
Kramiz
Moi humor!!??
:)))
Kram!
Skicka en kommentar