Är det någon som tror att den skillnaden inte blivit än större sen dess?
I Second Life är som vi alla här vet den relativa skillnaden i livslängd hos avatarer enormt mycket större ändå.
Richard G. Wilkinson (ni vet han som nu reser runt världen och ger föredrag till följd av succén för hans senaste bok "Jämlikhetsanden") skrev redan 2005 boken The Impact of Inequality med underrubriken How to make sick societies healthier.
Inspirerad av den skrev jag i Populär Världsbildsvetenskaps forum PVs Valstuga den 22 januari 2006:
Forskning de senaste 40 åren visar entydigt att även i den rika utvecklade världen lever de som har högre status i samhället flera år längre i genomsnitt än de som har lägre status. Forskningen har visat att det inte i första hand beror på sämre hälsovård, sämre hygien eller materiell hälsovådlig nöd. Det beror på den relativa skillnaden i materiell standard som tár sig uttryck i ojämlik status.
Ojämlikheten verkar genom obalanser som uppstår i kroppen genom den stress som den med låg status känner (det är ett arv vi har från aporna). Denna leder också till ökat våld.
Den samlade effekten på dödligheten blir densamma som om staten skulle skicka ut soldater och slumpmässigt döda var femtonde frisk medborgare i ett jämlikt samhälle, skriver Richard Wilkinson i sin faktaspäckade bok "The Impact of Inequality" som varmt rekommenderas
Jag rekommenderar fortfarande att läsa Wilkinson men jag borde ha funderat över varför apor bryr sig om status. Moduler som evolutionen installerat brukar vara där av en orsak, för att lösa ett problem.
I Mångfaldens mönster inleddde jag kapitlet Hur långt når generna? på följande sätt:
"Det är var och ens förbannade skyldighet att vara ett original!"
Jag tror jag först hörde Lasse Åberg säga så. Uppmaningen är lite överflödig. Naturen har redan sett till att det är så. Vi är redan när vi föds unika individer med unika personligheter. Det är evolutionens gamla knep att genom mångfald se till att oförutsedda krav kan mötas av åtminstone några individer i gruppen. Vi är sociala djur som måste fungera i grupp. De olika sociala rollerna i ett samhälle kan ses som kulturella motsvarigheter till ekologiska nischer. Det krävs personligheter av alla de slag för att fylla dem alla.
Problemet är bara, som Judith Rich Harris med resultat från modern beteendegenetik visat i sin bok No Two Alike: Human Nature and Human Individuality, att skillnader i personligheter bestäms till 45% av skillnader i genetiskt arv och till ytterligare 9% av skillnader i miljön. Resterande icke-genetiskt betingade personlighetsskillnader kommer från den statusmodul (ett system av beteenden) vi alla har inombords, installerad av evolutionen redan hos aporna.
Harris skriver: the status system searches for self-knowledge in the social cues provided by others. It then uses this information to plot a long-term strategy that will involve direct competition in only in those areas of endeavor in which the individual has a hope of succeeding and, if possible, avoid competition in other arenas. The result is that individuals seek unoccupied niches; they specialize in different things.
Denna snöblaskiga torsdagförmiddag IRL slås jag av en (helt ovetenskaplig) tanke: I virtuella världar har de kroppliga förmågor vi är genetiskt utrustade med ringa betydelse och miljöerna är fritt utbytbara, så vad återstår om inte just statussökeriet?
13 kommentarer:
Jag undrar om man kan dra paralleller mellan RL o SL här.... de flesta lägger inte så mkt energi o tid i SL utan det är mer ett alternativ till att se på TV eller ägna sig åt nån annan hobby.
Men för ett fåtal som lägger mkt tid i SL kanske det funkar så?
Joo, våra rl-fysiska skillnader har nog en stor betydelse om du frågar efter livslängden för en avatar.
Social förmåga, förmågan att tänka logiskt, den kreativa förmågan, bildseendet, fantasin och inte minst tålamod - allt har ju betydelse för hur mycket eller hur litet man får ut av SL. Generna finns väl inblandade där... : ))
Men det är också så väldigt tydligt att många som varit übersuveräna på att hantera SL lagt ner detta sitt andra liv. Så frågan om livslängden har många aspekter.
Frånsett det så tycker jag den där statusjakten du talar om är väldigt intressant.
Vad är status i SL? Vem har den och varför? Vilken sorts makt och inflytande ger den?
ja o vi ska ju inte glömma dem som inte har nåt rl utan bara lever i SL..... dom har naturligtvis "lång livslängd" i SL. På gott o ont....
Som jag har förstått det handlar det om att hitta en nisch där man kan vara nöjd med sig själv.
IRL behöver det inte nödvändigtvis handla om pengar och makt (Hur många konstnärer upplever det under sin levnad?)
När det gäller SL var min tanke att här är du friare än IRL att hitta en nisch du är nöjd med, men samtidigt sårbarare eftersom det nästan enbart handlar om "status".
Jag har hört dom som sagt att de är mycket mer långsinta när det gäller oförrätter i SL är RL.
Vad det gäller SL som enbart hobby, så är det väl så att för allt fler blir cybertillvaron (det är absolut inte SL för de flesta) en allt viktigare del av RL.
jag fattade det som det mesta av statusen var nedärvd sen tidigare generationer och beroende på hur man växt upp, och då sitter den väl fast vare sig man är i SL eller RL.
En konstnär då tex, som har en nedärvd hög status klarar sig väl bättre då även om han tjänar dåligt på det han gör idag?
Risken i SL är väl att om man har ett obefintligt RL och satsar allt på sin SL "status" så hamnar man ännu lägre i status i sitt försummade RL på sikt....
Den "nedärvda" delen av personligheten var ju bara 45% och uppväxtmiljön 9% enligt den här forskningen.
Alltså skulle 56% av den status man skaffar sig komma ur den personliga statusjakten. Vi har alla ungefär samma "modul" att använda för den.
Och jag tror inte att den som saknar ett fungerande RL blir särskilt långvarig i SL. På en del kommentarer man hört verkar det som om man måste ha rätt hög RL-status för att ens våga nämna att man har ett andra liv också :)
Suck 45+9=54..haha..ok då.. BARA 46% blir kvar, så majoriteten kommer från arv och miljö MEN detta är ändå en stor skillnad mot tidigare forskning som utgick från att att arv/miljö stod för 100% av våra personligheter.
Om det nu stämmer det där med procenten så är väl 46 ett underbart stort svängrum, mycket mer än en nisch, där man kan utveckla sina förmågor.
Med de 46 procenten kan man ju slå alla på fingrarna som påstår att man måste vara på ett visst sätt för att man är född av just dom föräldrarna och uppväxt i just den miljön.
Synd egentligen att kalla det status, ordet har nog en litet annan klang på engelska än på svenska, mer som ställning, läge, situation. Mer likt uttrycket som används i tex vården: vilken status har patienten? Det vill säga: hur påverkar sjukdomen patienten?
Man skulle kanske kalla det svängrum på svenska... : ))
Status i vår bemärkelse är ju mer laddat med värden som handlar dels om makt, pengar, inflytande, dels om hierarki med andra förtecken - bästa konstnären, bästa musikern, dominanten i kompisgänget, osv osv.
Och det vore som sagt intressant att diskutera kring, hur det ser ut i SL.
Precis som du säger Kandi:
"Med de 46 procenten kan man ju slå alla på fingrarna som påstår att man måste vara på ett visst sätt för att man är född av just dom föräldrarna och uppväxt i just den miljön."
Det är väl härligt!!! Man skapar ett eget svängrum ("elbow room" kallar min favoritfilosof Dennett det) som man själv har fullt ansvar för.
Det är kul att leka med teorierna och spekulera litet grann.
Men jag är trots allt övertygad om att klass spelar en mycket stor roll för de flesta. Därför tror jag att en stor del av svängrummet är en illusion.
Få klarar av att göra en klassresa i den bemärkelsen att de kan frigöra sig helt från den miljö som präglat dom.
Så jag tror att teorin om att miljön vi växer upp i bara utgör 9 procent av den person vi blir är borgerlig bullshit.
Ojoj. Ja, men faktiskt. Så jag låter mig inte slås på fingrarna.
Borgerlig bullshit... hahahaha kandi.. ska du säga som hejar på Djurgården!! :)))))
PS. De som hejar på AIK ska vi inte ens tala om :))))))))
nu är det tamej faan krig igen Apmel!!;)
För övrigt en mycket intressant post, bortsett från den pinsamma sista kommentaren
Skicka en kommentar