Det var så självklart. Vi är kemiska maskiner. Vi styrs av biologik, inte logik. Det som blåser liv i materien är ärftligheten. Det hade hon läst. För att något ska ärvas krävs både förändring och stabilitet. Materien är därför inte mekanisk, utan kvantmekanisk, separata utfall i en kontinuerlig fördelning av mer eller mindre sannolika världar. Hon förstod det.
Hon insåg också att den märkliga kvantlogiken, lika lite som biologiken, var logisk på det sätt världen borde vara. I fantasin kunde hon se ett absolut logiskt, och gott, rike. Så som det kunde vara.
Bara den som fantiserar behöver vara logisk. Hon skrattade till. Det var som en uppenbarelse. Eller en upptäckt snarare. Hon borde få nobelpriset! Nobelpriset i vad? Ekonomipriset, tänkte hon med ett visst mått av allvar. Ekonomer, trodde hon, kunde bara göra sina så kallat logiska modeller utifrån den kontrafaktiska förutsättningen av ohämmad tillväxt. Men det är inom etiken som vi kan finna modellen där det klassiska logiska beslutet är som mest användbart. Det går att härleda religionernas varianter av den gyllene regeln eller Kants kategoriska imperativ via klassisk beslutsteori under hänsyn tagande till föreställda kontrafaktiska situationer. Här är kontrafaktiska situationer inte en hämsko utan det som ger gränslösheten. Hon var religiös nu. Hon hade lämnat djuret bakom sig. Skulle hon bli nunna?
Hon hade aldrig missunnat sig kroppslig njutning. Men hon hade heller aldrig fallit för tankar om att föra vidare en del av sig själv in i evigheten. Sådant var trams. Det kunde man räkna ut med ett uns av kombinatorik.
Hälften av ena partnerns gener blandas med hälften av den andras. Så långt låter det ju bra, även om hälften av hälften av hälften och så vidare snart blir en rätt liiiiiten del. Men bättre liiiite odödlig än inte alls. Eller hur?
Eller hur! Det fanns en hake. Vilka 50% av generna som kommer från den ena partnern och vilka som kommer från den andra är en ren slump. Det betyder att i det stora genlotteriet kunde redan ditt barnbarn sakna varje gen från dig. Och efter några få barnbarnsbarnsbarn så är det mycket sannolikt att du inte kan spåra en enda gen som kommit från dig!
Det finns ingen logik i detta om man ser till individnivå. Biologiken råder på genpoolsnivå, vilket är något helt annat. Genträd och släktträd hänger inte samman på något konsekvent sätt. Det är därför man inte kan förutsäga vad individer ska ta sig till.
Nja. Om man inte präglar dem med logiska idéer vill säga! Men de måste vara fantastiska och otroliga. Javisst!
Religionsfäderna visste vad de gjorde.
Nu ska vi, tänkte hon och skrattade till. Hur skulle det kunna vara? Hmm…Vad skulle det innebära att bygga upp en helt logisk värld? Vad är styrt av logiska kretsar och inget annat? Datorer naturligtvis. En logisk värld är detsamma som en datorsimulering.
Nu blev hon upphetsad och skrattade högt.
Hur många tänker på dataspel som logiska? Eller på att simuleringar som går ut på att skjuta ihjäl så många virtuella motspelare som möjligt är exempel på moraliska universa. Spel för moraltanter.
Fnys!
Här krävs andra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar