Slutord

[2009/08/14 12:22] XXXXX XXXXXX: Vi gör såhär nu. ... End of time
[2009/08/14 12:23] Apmel Goosson: suck


En sång jag första gången hörde framföras av en gatumusikant i Stockholm, ställde frågan: "Where do you go to my lovely?" Det framgick av den fortsatta lyriken att frågan ställdes av en älskare med stort kontrollbehov. Refrängen avslutas på följande sätt: "I want to look inside your head. Yes, I do!"
Frågor vi ställer till varandra får sällan de svar vi vill ha. Varje besvarad fråga ger upphov till ständigt nya. Det är en databasadministratörs mardröm. Hur kan man hitta det man söker om man inte vet hur man ska ställa frågan för att få rätt svar?
Det är som att försöka hitta nyckeln till en kod. Allt du kan göra är att pröva den ena kombinationen efter den andra. Du har ingen aning om du kommit närmare lösningen förrän du faktiskt hittar den som helt plötsligt öppnar upp.
De av framtidens databasadministratörer som har tillgång till kvantdatorer kan använda sig av en sökteknik, Grovers algoritm, som är vida överlägsen dagens bästa tekniker att söka efter "rätt svar" i de fall där svaret på en fråga inte ger någon som helst ledning till vad svaret på nästa fråga kan bli. Databassökningar som med dagens datorarkitektur kräver en triljon oberoende sökningar, kan med Grovers sökalgoritm klaras med "enbart" en miljon sökningar.
En kvantdator, som kan köra Grovers algoritm, skulle, med en processor som kan göra 100 miljoner operationer i sekunden, hinna med lika många sökningar på fyra månader, som en processor med samma kapacitet i dagens datorarkitektur hunnit med om den startade sökningen vid tiden för Big Bang och körningen fortsatt oavbrutet sedan dess!
Kvantdatorernas arkitektur är så överlägsen att även om all kisel på jorden förvandlades till små datorchips med en millimeters sida, och de alla utförde oberoende operationer i en gigantisk parallelldator, så skulle en enda operation enligt Grovers algoritm ge fler svar.
Fysiker vill ha svar på vilka förändringar som uppträder i naturen. Eftersom alla system utan undantag i grunden är kvantsystem, så skulle den kompletta kvantfysiska kunskapen handla om precis allt.
Problemet är att av alla kvantfysiskt möjliga systemtransformationer (allt som kan hända) tycks bara en försvinnande bråkdel uppträda av sig själva i naturen, det är därför det krävs så många kluriga frågor för att hitta dem alla. Däremot skulle precis alla kunna åstadkommas som operationer i en av oss konstruerad kvantdator.
Vi kan beskriva allt vi kan relatera till. Om vi lyckas konstruera en generellt fungerande kvantdator kan vi relatera till allt som överhuvudtaget är möjligt. Till skillnad från vad som allmänt antas är det inte ett tecken på mänsklig mognad att anta att det finns saker som inte kan förklaras.
Allt som kan hända kan förklaras och nästan allt som kan hända kan bara hända genom vår försorg.
Vi är i sanning de universella ingenjörerna.

(Slutord i Mångfaldens Mönster)