Som alla smågrabbar i min generation låg jag ofta om sommaren på rygg i gräset och studerade molnen. En hel sommar trodde jag att jag såg jordens rotation i molnens flykt över himlen efter att min pappa hade berättat att jorden snurrade runt sin axel.
Min mamma trodde en gång att folk som kommit till himlen bodde ovanpå molnen. Samma naiva konkretiserande av beskrivningar svåra att ta till sig. Skillnaden är förstås att en byggde på fakta och en på fiktion.
Vad har det för betydelse för ett barns fortsatta byggande med sina mentala legobitar?
Är det viktigt om skolan lär ut evolutionen eller kreationismen? Är det självklart att berätta sanningen för barn? Vad betyder det för barnen att sanningen ser så olika ut från en vuxen till en annan?
Det som en kallar religiösa villfarelser är det viktigaste av allt att pränta in i sina barn för den andre. Att inte lära ut det som av vetenskapssamhället anses vetenskapligt belagt anses av vissa kunna jämföras med barnmisshandel, ett stympande av deras utvecklingspotential, som ska tolereras lika lite som könsstympning i ett modernt samhälle.
Det verkar vara en politisk fråga. I den vetenskapliga frågan ställer sig denna bok på evolutionens sida. Under sin långa utvecklingshistoria här på jorden har livet självt visat hur det löser problem med stympade förutsättningar. När vår art förlorade pälsen lärde vi oss att göra upp eld. Ett handikapp kan ofta kringgås på ett sätt som gynnar utvecklingen framgent.
Vad som gynnar utvecklingen är beroende på vems perspektiv som används. En irritation som ett ostron kapslar in i sitt innanmäte blir en pärla för oss men knappast för ostronet.
Ur förordet till Mångfaldens mönster med andledning av att det idag är 200 år sedan Charles Darwin föddes.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar