Att börja ett andra liv

Det var lätt att skaffa sig en avatar och ett Second Life. Bara att ge den ett namn och ett kön, typ.

Avatar (sanskrit: Avatāra) är i indisk mytologi "att stiga ned". Jag stiger först ner på Orientation island. Mitt virtuella alter ego är en man med oskyldigt utseende som först av allt hör ett ljud som av havsvågor, sedan en röst som uppmanar Apmel (som min avatar heter) till något som jag inte hör. Jag koncentrerar mig på att försöka gå fram till en hand som påminner lite om symbolen för "Rör inte min kompis"-rörelsen. Lustigt nog står det Touch me ovanför handen.

Jag gör så och får upp "budorden" för den virtuella världens avatarer. De är inte tio men väl sex dödsynder. Man får inte (1) vara intolerant , ej heller utöva (2) trakasserier eller (3) anfalla de "nedstigna" inom skyddszonerna. Man får inte (4) avslöja något som inte är överrenskommet eller redan finns i någons allmänna profil. Man får inte uppträda (5)oanständigt utanför privata områden eller på särskilda "vuxenplatser". Man får inte (6) ofreda andras andra liv.

Får man vara full?